Se Språkförsvarets frågor till kandidaterna till EU-parlamentet!

 

1. Svar: Jag anser att man ska tala svenska i alla offentliga sammanhang där det är möjligt,  t ex i plenum och utskott. Då handlar det om en manifestation. Men i interna sammanhang, typ partigruppsmöten, där man kan övertyga någon, kan det vara effektivare att använda ett språk som många förstår utan tolkning.

 

2. Svar: Slutsatsen är att Sverige har accepterat att engelska håller på att bli EU:s de facto lingua franca. Detta är oundvikligt om man inte fattar ett annat beslut. Därför har jag i min nya bok Befria EU föreslagit att man aktivt ska besluta om ett huvudspråk i EU – och det ska inte vara engelska, utan ett av följande: moderniserad latin, esperanto, franska. Jag landar själv på franska av många skäl, men de två andra är också bättre än den de facto utveckling som håller på att göra engelska till det enda EU-språket – utan beslut.

 

3. Svar: Även när/om EU får ett beslutat lingua franca skall förstås nationalspråken finnas kvar för offentliga framträdande och, inte minst, lagförslag och liknande – typ Indien och andra mångspråkiga länder där man har lingua franca men också legal status för nationalspråk.

 

4. Svar: Inte lika bra, men jag har hållit hyfsade anföranden på engelska, franska, tyska, ryska och arabiska.

 

5. Svar: Som tidigare – svenska. Men i partigruppen ofta engelska, franska, tyska.

 

6. Svar: Se fråga 2 och 3. Med ett lingua franca blir det fortfarande viktigt att texter finns på svenska. Men det blir inte lika viktigt att tolka allt prat.

 

7. Svar: En utmärkt målsättning som visar att det är fullt möjligt att ha ett nationell språk, ett EU-språk och ett världsspråk – och kanske också ett lokalt modersmål. Om luxemburgarna kan tala både franska och tyska flytande och letzeburgisch hemma och lära sig engelska i skolan så kan nog svenskar också!

 

8. Svar:  Om engelska blir EU:s lingua franca kan man lägga ner EU och göra oss till delstater i USA direkt. Om man seriöst vill att EU skall vara något annat än en dålig kopia av och släpvagn till USA är språkfrågan central, då måste EU enas om ett linga franca som är ungefär vad som helst utom engelska – som sagt: latin, esperanto eller franska. Latin har historia och var lingua franca för större delen av Europa till 1700-talet, esperanto är konstgjort men lättlärt, franska är visserligen inte neutralt utan modersmål för en del, men också ett levande språk som har varit lingua franca i Europa och i EU och fortfarande är EU:s andraspråk. Ett beslut om franska skulle bara ta tio år att genomföra – om franska införs från första klass i alla EU-skolor och kurser ordnas för byråkrater och politiker så kommer alla att vara lika bra på franska som de idag är på engelska senast 2020.

Per Gahrton

pgahrton@swipnet.se

17/4 2009