 |
Har Stockholms stad egentligen någon språkpolitik?
Stockholms stads kommunfullmäktige
Språklagen stadgar nämligen: ”4 § Svenska är huvudspråk i Sverige. Engelska är varken huvudspråk eller samhällets gemensamma språk i Sverige. Begreppet ”det allmänna” innefattar de statliga och kommunala organen, vilka utgörs av beslutande politiska församlingar, dvs. riksdagen, kommunfullmäktige och landstingsfullmäktige, samt myndigheter, dvs. regering, domstolar och förvaltningsmyndigheter (se för övrigt definition i språklagsutredningen, ”Värna Språken”, sid. 217 – 218). Stockholms stad tillhör alltså det allmänna. Det betyder att all språklig verksamhet, som Stockholms stad är delaktig i, direkt eller via organ som Stockholms stad finansierar, och därmed ytterst genom skattemedel, faller under språklagen. Stockholms stad bedriver i realiteten en tvåspråkighetslinje i stället för en mångspråkighetslinje vad gäller turistinformation och information till utländska affärskontakter. Både Stockholm stads, Stockholm Visitors Boards och Stockholm Business Regions webbplatser har hittills enbart funnits på svenska och engelska. Stockholm stads ”international website” är naturligtvis bara på engelska. Det avgörande är naturligtvis vilka språk som används i informationen; det är inte beteckningarna i sig som lockar turister eller kunder. När det gäller turistinformation, är svenska som informationsspråk definitivt inte oviktigt, eftersom svenska besökare stod för 5,9 miljoner gästnätter i Stockholms län 2006, medan utländska besökare stod för 2,9 miljoner. Ser man på turistsammansättningen, fördelade sig (källa: NUTEK:s ”Fakta om svensk turism och turistnäring 2008”) de utländska turisternas gästnätter (i tusental) i Sverige enligt följande: Britter och amerikanare kommer alltså först på femte respektive sjätte plats. Inte ens tillsammans utgör de hälften av de tysktalande turisterna, men det finns ingen information på tyska. Norrmän och danskar förstår skriftlig svenska betydligt bättre än engelska. Inte heller finns det någon information på holländska, finska (även om många finnar också förstår svenska), italienska och franska. Vasamuseet är ett levande exempel på att det är fullt möjligt med mångspråkig information. Företrädare för Stockholm Business Region (f.d. Stockholms Näringslivskontor) har motiverat namnvalet med att organet har en internationell kundkrets. Men en initierad källa – med inblick i SBR – har berättat för Språkförsvaret att nittio (90) procent av SBR:s kunder är – svenska företag! Det är ett allvarligt felslut att tro att det räcker med enbart engelska i internationella affärskontakter. En omfattande rapport från Europeiska kommissionen i fjol visade att små och medelstora företag i Europa förlorade stora summor när det gäller handel på grund av bristande mångspråkighet. Man säljer nämligen bäst på mottagarens/kundens språk – inte på engelska. Dessutom är det viktigt att ha en viss framförhållning. En amerikansk rapport förutspår nämligen att USA:s relativa ekonomiska styrka successivt kommer att minska de närmaste 25 åren, medan Kinas, Indiens, Brasiliens och Rysslands å andra sidan kommer att öka. Kina förmodas uppnå samma BNP som USA redan 2035. Detta kommer också att ha konsekvenser för språkförhållandena i världen. Enligt vår uppfattning måste de nämnda engelskspråkiga beteckningarna bytas ut mot svenska: Stockholms Turistbyrå, Stockholms Näringslivskontor och Stockholms Nöjesdistrikt. De engelska översättningarna kan stå efter de svenska beteckningarna, under eller inom parentes. Information från Stockholms stad, eller dess underorgan, bör dessutom vara mångspråkig – och inte enbart på svenska och engelska. Stockholms stads kommunfullmäktige måste diskutera stadens språkpolitik seriöst, inte överlåta åt reklambyråer eller tjänstemän i underorgan att i praktiken besluta om densamma. Nätverket Språkförsvaret 10/9 2009
|
|
|
|