Sprakforsvaret
   

Ordning i skolan på engelska - en lömsk kombination för svenska språket

Det är sorgligt att Eskilstuna har fattat beslut om att Engelska skolan AB i Sverige skall få starta friskola i kommunen. Jag tänkte peka på några följder som man under den första entusiasmen över en "internationell" friskola inte tänker på. Detta skriver jag utifrån erfarenheter som boende i en kommun som redan har en sådan skola med grundidén undervisning på ett annat språk för svenskspråkiga barn.

Den allvarligaste invändningen mot en sådan etablering är den språkliga. Det handlar om en grundskola för barn mellan 12 och 15 år. De har inte alls har ett färdigutvecklat språk på svenska, när hälften av undervisningen i skolan inleds på engelska. Ordförrådet för viktiga begrepp växer till kraftigt under hela skolåldern, med åtskilliga tusen nya ord per år. Många av dessa uttryck kommer de kommande eleverna inte att lära sig på svenska, och därmed inte lära sig att resonera på modersmålet. Svenskan tynar bort hos individen inom vissa områden. Hur tänker Engelska skolan tillgodose barnens rätt till en fullständig svenska, och inte bara mer engelska?

En annan allvarlig invändning är pedagogisk. Att lära sig nya ord och begrepp tar tid, det vet alla, och man måste ha kommit över en viss tröskel för att det skall fungera på ett annat språk, annars riskerar kunskaperna att sitta "lösare" än om de lärts in på modersmålet. Ett starkt och levande modersmål är en förutsättning för att inlärning på andraspråket skall fungera, det gäller även svenskspråkiga elever. Här är forskningen mycket klar.

För det tredje är etableringen en tankeställare för demokratin. Vad händer med delaktigheten som medborgare om man under lång tid inte tränas tillräckligt i att uttrycka sig på landets språk? Eller menar att man inte alls behöver svenska i Sverige? Det handlar inte bara om politik, utan lika mycket om alla de föreningar som får samhället att rulla. Näringslivets behov av internationalisering må vara viktig, men skall verkligen skattefinansierad verksamhet understödja ett språk som förminskar betydelsen av landets egna språk? Frågan kräver mycket mer eftertanke än idag i Sverige. I Finland tar man språkfrågorna på mycket större allvar, och lyckas bättre i skolan också. Här vill regeringen inte ens slå fast svenska som officiellt språk i en proposition som just nu slutbehandlas i riksdagen.

Många föräldrar med barn i Engelska skolan i Gävle anger som främsta skäl att de vill ha arbetsro och studiedisciplin för sina barn. Detta är fullt förståeligt, och här har kommunala skolor i många fall tyvärr misslyckats. Skolelever skall kunna kräva arbetsro precis som vilka andra arbetstagare som helst. Men det mycket olyckliga är att detta behov samtidigt fylls av en friskola, vars enda pedagogiska idé är undervisning på ett annat språk. Är detta verkligen en tillräcklig pedagogisk idé för att anses som ett bidrag till kommunens skolutbud?

Den femte invändningen är kulturell. Engelska skolan är en del av den snabba anglifiering av Sverige som pågår (vissa kallar det för internationalisering eller globalisering, men det handlar mycket litet om möten med andra kulturer än engelskspråkiga). Väldigt många tror att detta är en ödesbestämd utveckling. Inte alls! Men den blir "ödesbestämd" så länge som många inte för fram våra egna uttryck och traditioner i olika sammanhang. Engelska skolan ersätter t.ex den länge etablerade svenska skolavslutningen med att klä ut avgångseleverna på amerikanskt vis. Med ett språk följer alltid en annan kultur och vice versa. Här samverkar svensk underdånighet och anspråkslöshet, att inte framhäva sitt eget, med de starka affärsintressen som främst kommer från USA.

Inom områden som berör ungdomar mycket, som musik, film, reklam och mode vill jag påstå att engelska idag är det första språket, svenska nummer två. Hur blev det så? Ja, man märker inte att man blir kokt om man från början läggs i ljummet vatten. Skall vi "elda på" engelskan i skolan, när den klarar sig så utmärkt av egen kraft?

Språkfrågor är dynamit i många delar av världen, handlar mycket om makt, prestige - och affärer!, men vi svenskspråkiga är sannerligen blåögda i denna fråga. Det finns mycket forskning i ämnet, men inget av detta har Skolverket tagit intryck av när man inte bromsat den snabba etableringen av engelskspråkig undervisning i Sverige. Man ställer inte ens krav på hur svenskan skall tillgodoses på skolor med denna "pedagogiska" idé. Det måste tydligen kommunen göra.

 

Olle Käll

lärare i svenska, tyska och engelska, Gävle

Myggdansvägen 4C

802 64 Gävle

Tel: 026 - 65 91 88

Åter till Debatt- och insändararkivet