Sprakforsvaret
   

Språkliga krumbukter

 

På en gata som jag ibland har anledning att trafikera i den anrika, men helt omgjorda, stadsdelen Gårda i Göteborg, finns en butik som kallar sig Dahls Bakeshop. Jag har varit inne i butiken och konstaterat att butiken verkligen säljer bröd och alltså på vanlig svenska är ett bageri eller en brödaffär. När jag sover över i Göteborg och drar upp rullgardinen på morgonen kan jag betrakta en skylt där det står Men’s Wear. Men det är en herrekipering.

Alla språk har förstås alltid tagit in låneord, delat med sig hit och dit och därmed ökat den språkliga mångfalden. Det finns emellertid en överdriven och ogenomtänkt användning av engelska ord i svenskan. ”Give-aways när du handlar hos Ecco i Gallerian” läste jag till exempel i annons i en Stockholmtidning. När slutade det att heta presenter? I en intervju med en ung kvinna som gjort sig lika berömd som, förmodligen, rik på att tala om vad som är i tiden passande står det att hon kommer från sin ”powerwalk” på Djurgården. ”Compact living” påstås det i en bostadsannons om en förmodligen väldigt liten lägenhet som en mäklare försöker kränga.
 
Nej, jag tror inte att hoten mot svenska språket egentligen ligger i engelska eller andra låneord. Det finns nog inget språk som gått under därför att det lånat in för många ord från andra. Det verkliga hotet är när man börjar sluta att helt använda svenskan i vissa sammanhang. Ett exempel är ett antal universitet som kräver att tjänsteansökningar skrivs på engelska, även när tjänsten uteslutande skall utföras på svenska. Justitieombudsmannen (JO) skall granska om detta är förenligt med den språklag som infördes förra året.
 
Frågan är emellertid om inte näringslivets chefer är svårast på att rådbråka språket. En hög chef för Telia Sonera, som talade för svenska och utländska journalister om något som heter Uma, sade: ”Uma is a very important help. That is clear as korvspad”. Alltså, detta är en halsbrytande referens till det småländska ordstävet ”Klart som korvspad, sade slaktaren när det regnade.” I radion hörde jag en karl från näringslivet kommentera konjunkturläget. Han sade att konjunkturen hade ”bottnat upp”. Att döma av det andra han sade menade han, att konjunkturen inte skulle bli sämre utan snarare bättre.

Bottna upp” är förstås en helt omöjlig språkkonstruktion, men tycks vara släkt med det andra omotiverade påhakandet av adverb till verb som redan bär betydelsen: starta upp, öppna upp, stänga ner, accelerera upp och mera sådant. Detta är väl också engelskans fel, där det som bekant heter open up och shut down, liksom för den delen shut up. Om man står inför uttrycket stänga ner och öppna upp behöver man bara pröva motsatsen, stänga upp och öppna ner, för att inse att detta är helt konstigt och att adverbet inte alls behövs.

Eller, för att tala med Carl Jonas Love Almqvist (1793–1866): ”Att en utlänning här i landet nyttjar sitt eget modersmål till uppblandning med svenskan, kan förlåtas honom, och är kanske patriotiskt av honom; men när en svensk så vant sig vid utländskt mål, att han, hänförd av sitt dagliga bruk, framkommer därmed även mitt uppi svenska samtal, då är det verkligen högst bedrövligt.”

Lennart Widing
Hovpredikant. Tydjebyn

(publicerad i Provinstidningen Dalsland – här med författarens tillåtelse)